Mjölk, kaffe och havregryn. Musslor på burk och matlagningsvin. På inköpslistan skriver vi det som vi inte får glömma att köpa när vi är i butiken. Numera är de flesta inköpslistor digitala och existerar bara i våra telefoner, men tidigare kunde man ibland hitta kvarglömda inköpslistor i korgar och kundvagnar. Just sådana kvarglömda inköpslistor fick jag och mina klasskamrater i uppgift att samla in av vår svenskalärare på gymnasiet. Utifrån varje lista skulle vi skapa en karaktär, baserat på artiklarna på listan, och sedan berätta en historia där personen ingick. Det var inga bekymmer att hitta lappar och jag minns hur det från varje lista framträdde helt unika, tydliga personer. Något som bidrog ytterligare till att personerna fick konturer var handstil, om de skrev på post-it lapp eller ett gammalt kvitto, skrivet med versaler eller gemener, felstavade eller skrivna med skrivstil. Vad det blev för berättelser av inköpslistorna jag hittade minns jag inte, bara att uppgiften fungerade utmärkt som katalysator för min fantasi.

Några år senare befann jag mig åter i ett undervisningssammanhang. Denna gången deltog jag i en universitetskurs för att lära mig hur man binder böcker. Läraren, en äldre man i kofta och skägg, skickade runt sina egna utsökta små böcker i läder och handgjort papper. Tanken var att vi skulle studera hantverket, inspireras och sedan skicka vidare. Men en bok blev kvar hos mig en lång stund. Boken, som var i fickformat och väl nött, visade sig vara fylld med just inköpslistor. Längst upp på varje ny sida stod ett datum, som visar att boken var över 30 år gammal, från en tid då min lärare just bildat familj och köpt hus.

Ibland var uppräkningarna på varor långa, andra gånger bestod listorna bara av några få rader. Dom kunde innehålla utropstecken, frågetecken, bockar och personliga formuleringar.

På en lista kunde jag läsa:

14 maj 1986.

Blöjor, utropstecken.

Välling.

Makrill i burk.

Rostbröd.

Kantarellsoppa på burk.

Grädde.

På en annan sida var listan betydligt kortare. Där stod det bara lakoniskt:

2 nov 1986.

Ett 6-pack.

Tröstcigg.

Jag kom att tänka på uppgiften jag fick av min svenskalärare på gymnasiet. För mitt inre öga kunde jag se en funkisvilla i tegel, stora öppna ytor, lågt i tak, ett rymligt vardagsrum en halvtrappa ner, orangea och bruna möbler, stora askfat på teakbord och murriga gardiner från tak till golv. Världen som trädde fram var naturligtvis inte min lärares, utan min fantasi om honom och hans värld. Ändå tycker jag mig skymta något djupt mänskligt mellan pärmarna i hans vackra, handgjorda anteckningsbok. Listorna bjöd på en intim inblick i ett nystartat familjeliv, en vardag med alla sina utmaningar och göromål. Nu befinner jag mig själv i samma stadie, i familjelivets början. Och trots att jag inte längre röker så kan jag mer än någonsin förstå att det finns dagar då ett 6-pack och tröstcigg är allt man vill ha.