Isadora Duncan
Vi har två liv som löper parallellt; ett fyllt med den yttre världens plikter och larm, och ett liv som bara rör sig framåt då vi kommer i kontakt med det andliga i oss. Så resonerade Isadora Duncan i Isadora och Kärleken, pjäsen om hennes liv och konst, skriven av Pamela Jaskoviak och baserad på Duncans memoarer. Hur den andliga kontakten uppstår varierar från person till person, men man vet när man träder in i sitt andra liv, när man sätts i kontakt med det andliga. För Isadora fanns den andliga näringen i dansen, den vardagsnära och revolutionära.
Båda liven behövs, de ger näring åt varandra. I en rörelse svingar pendeln, intryck samlas in och hopas, intryck som behöver bearbetas och förstås. Det andliga livet ställer andra frågor. Vill andra saker med en. Kräver tystnad och lugn. I sin essä…skriver engelska skribenten…om hur
Jag tittar åt så många håll, efter så många uttryck och ämnen. För att jag vill passa in, vara med i samtalet, men inte bara därför; mycket intresserar mig, det mesta om det formuleras rätt. Men lite blir gjort. Jag känner mig stressad över allt jag har i mig, allt jag ser, allt jag vill försöka fånga, tyda.
Djup tid.