Vi är ständigt omgivna av bilder. Allt kan bli en bild. Men det är ens inre värld som dikterar villkoren, det är inifrån bilderna kommer och i ens uppriktiga möte med omvärlden som de blir till.

​

Inspiration hämtar jag från flera olika håll. Från filmens och teaterns värld, från dansens och från litteraturens. Jag lånar och stjäl, iklär mig olika roller, men verktyget är för det mesta kameran. Fotografi är, både som ämnesområde och verktyg, fortfarande kittlande undflyende för mig.   

​

Kreativt skapande i sin renaste form ser jag som en promenad med en hund, där man låter hunden leda. Kan man motstå viljan att veta vart man är på väg kan man överraskas. Då kontrollen ger vika förstärks andra, mer finkänsliga sinnen.

​

Min konstnärliga process handlar till stor del om att utsätta mig. Utsätta mig för en plats, en människa - försättas i ett sinnestillstånd. Utifrån det brusfria, kravlösa och obestämda föds nya former. Detta kräver en viss typ av förhöjt lugn och en speciell typ av mod. I detta rum har jag tillgång till allt jag kan och allt jag varit med om.

​

Att jag har en bakgrund som filmare och även skriver skönlitteratur tror jag syns in mina fotografiska verk. Historieberättande är något jag tänker på en hel del.

​

Presentationen av mina verk har de senaste åren lånat en hel del från det fotografiska reportaget, där ett begränsat antal bilder används för att illustrera till exempel ett socialt fenomen. När jag använder mig av det fotografiska reportagets ramverk i min konstnärliga praktik är jag fri att tillämpa det till grumligare ämnesområden än journalisten.  Genom att använda mig av dessa begränsningar får jag en renhet och tydlighet i uttrycket jag eftersträvar.

​

​